TT-kritik

Medan fadder av modern terrorism Arafat håller på att dö i Paris, fortsätter nyhetsbyrån TT hans kamp. Under de senaste dagarna intensifierade TT ansträngningarna att förfalska historien och delegitimera Israels rätt att existera. Två dagens telegram skapar en tidlig uppfattning om TT:s propagandametoder: telegrammet ”Israeliskt pansar sköt ihjäl tre” (http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=380&a=187707 ) beskriver händelserna sedan 2000 helt enligt PLO:s riktlinjer, medan Arafats historia, som återges i Metro (5/11 2004, sid 8), City med flera (se texten längre ner), förfalskar hela historia av den arab-israeliska konflikten och återger den helt från arabisk synvinkel.

Det första telegrammet (http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=380&a=187707 ):

• Kallar den israeliska armen för ”krigsmakten” – termen som används nästan uteslutande för israelisk militär.

• Staket som utgör gränsen mellan Israel och Gazaremsan kallas för ”mur”, förmodligen för att väcka obehagliga associationer

• Den palestinska terrorkampanj som startades år 2000 som reaktion på ett fredsförslag från Israel, som innebar skapandet av en palestinsk stat, kallas för ”uppror mot ockupationsmakten”. De flesta palestinska ministrar erkände att dock intifadans mål var och är att utradera staten Israel från kartan, ej att avsluta ockupationen. Artiklar (12) och (19) av stadgar av Yasser Arafats grupp al-Fatah uttryckligen kräver elimineringen av staten Israel (al-Fatahs officiella hemsida, http://www.fateh.net/e_public/constitution.htm )

• TT anklagar Israel för start av den palestinska terrorkampanjen år 2000. Eldigt TT startade terrorkampanjen sedan ”Ariel Sharon genomfört sin provocerande marsch upp på tempelberget [Tempelberget, judendomens absolut heligfaste plats ska egentligen stavas med versal, precis som alla geografiska benämningar] i spetsen för ett antal likasinnade”. Detta är trots att den palestinska ministern Faisal al-Husseini uppgav att Arafat började att planera våldet direkt när han kom tillbacka från förhandlingarna i Camp David, där han förkastade Israels fredsfärslag (http://www.bridgesforpeace.com/publications/dispatch/betweenthelines/Article-36.html ). Även Mitchell-rapporten konstaterade att Sharons besök till den judiska helgedomen inte var orsaken till intifadan.

Men mycket grövre övertramp finns i backgrundsinformationen som återges i flera tidningar. Här är hela TT:s text med kommentarer:

1929: Arafat föds i Kairo.

1948: Han deltar i Palestinakriget i en enhet utsänd av Muslimska brödraskapet. [TT använder det arabiska uttrycket Palestinakriget för det som allment känd som Israels Självständighetskriget, arabländernas aggression mot just utropade staten Israel i uttalat syfte att ”kasta judarna i havet”]

1952: Ordförande för Palestinska föreningen vid Kairos universitet.

1958: Grundar i Kuwait al-Fatah med målet att befria Palestina. [TT bekräftar här att ”målet att befria Palestina” betyder egentligen att förinta Israel. 1958 Västbanken och Gaza var ockuperade av Jordanien och Egypten och Arafat syftade aldrig på att avsluta arabländernas ockupation. Al-Fatahs är tydlig i deras målsättning: ”uprooting the Zionist existence, and this struggle will not cease unless the Zionist state is demolished and Palestine is completely liberated” (al-Fatahs stadgar, art. 19, http://www.fateh.net/e_public/constitution.htm ) ]

1964: I Egypten bildas PLO, som vill kontrollera den palestinska kampen.

1967: Palestina ockuperat. [Lögn. Innan 1967 var Västbanken och Gaza ockuperade av Jordanien och Egypten]

1968: al-Fatah går in i PLO.

1969: Blir PLO:s ordförande.

1970: PLO:s högkvarter flyttas från Jordanien till Libanon.
[TT ”glömde” avrättandet av det Israeliska OS-teamet i München 1972 ]

1974: PLO erkänns som palestiniernas representant av arabländerna och FN.

[Lång TT:s minneslucka – precis då PLO begick de flesta och de blodigaste terrordåd – flygkapningar, gisslandstagningar och massaker på oskyldiga civila, inte minst i Europa. Skolmassaker i Maalot från 1974 kopierades ganska nyss av tjetjenska terrorister i ryska staden Beslan]

1982: Israel angriper Libanon. [Inte ett ord om ständiga terrorangrep mot den israeliska Galiléen samt att PLO startade det blodiga inbördeskriget mellan kritan och muslimer i Libanon; Arafats styrkor utrotar defoliningen i flera kristna byar i Södra Libanon]

1983: PLO:s högkvarter flyttas till Tunis.

1987: Det palestinska upproret, intifadan, börjar.

1988: PLO avsvär sig terrorism och erkänner Israel. [Lögn. Se al-Fatahs stadgar http://www.fateh.net/e_public/constitution.htm , bl a artiklar 12 och 19.]

1994: Arafat till Gaza.

1995: Ungkarlen Arafat är plötsligt gift och får en dotter.

1996: Arafat väljs till president av palestinierna. [I brev till Yitzhak Rabin från 1994, som har status av officiell bilaga till det första Oslo-avtalet, deklarerar Arafat: ”When Chairman Arafat enters the Gaza Strip and the Jericho Area, he will use the title 'Chairman (Ra'ees in Arabic) of the Palestinian Authority' or 'Chairman of the PLO', and will not use the title 'President of Palestine.' ”] (http://www.mfa.gov.il/MFA/Peace%20Process/Guide%20to%20the%20Peace%20Process/Gaza-Jericho%20Agreement%20-%20Letters ) Arafat valdes till ordförande, ej till ”president”.

2000: Sammanbrott i förhandlingarna med Israel. Andra intifadan börjar. [Minneslucka – start för otaliga terrordåd i PLO:s regi]

2002: Israel återockuperar Gaza och Västbanken.

2002–04: Arafat instängd i sitt högkvarter i Ramallah. [Minneslucka – efter PLO:s påskmassaker i Netanya, som krävde liv av över 30 människoliv. Bland offren fanns svenska medborgare]

2004: Den 29 augusti flygs Arafat till Paris för vård.