TT-kritik

Ett av dagens TT-telegram heter Hamas deltar i nästa palestinska val. Hela telegrammet handlar om att terrorgruppen Hamas (som av TT kallas för ”parti”) tänker ställa upp i palestinska parlamentsvalet. TT bedömer Hamas chanser till valframgång och skriver om att valet ”kan komma att radikalt förändra det palestinska politiska landskapet”. Däremot, valde TT att inte nämna en av de mest väsentliga folkrättsliga faktorer som berör just Hamas deltagande i parlamentsvalet, nämligen: att det är olagligt för terrorgruppen Hamas att ställa upp i valet.

I bilagan II till det israelisk-palestinska avtalet om Västbanken och Gazaremsan (a.k.a. Oslo-2), som reglerar valet i det palestinska parlamentet, kan man läsa:

The nomination of any candidates, parties or coalitions will be refused, and such nomination or registration once made will be canceled, if such candidates, parties or coalitions:

(1) commit or advocate racism; or

(2) pursue the implementation of their aims by unlawful or nondemocratic means.

Tydligen, varenda av de båda punkterna skulle räcka för att underkänna Hamas deltagande: Hamas både propagerar och praktiserar rasismen, t ex genom att kräva i sina stadgar att alla judar ska utrotas. Aven på officiella Hamas-hemsidan som fram till mars 2004 låg på en svensk server, kunde man läsa:

”Frid och säkerhet och avspänning på jorden äger inte rum förutom efter att judarna utrotats och jorden rensats från deras smuts”

Hamas metoder är både olagliga och odemokratiska: terrorgruppens otaliga massaker på den israeliska civilbefolkningen är väldokumenterade, inte minst av TT. Både USA och EU har stämplat Hamas som en terroristorganisation.

Trots att telegrammet helt handlar om Hamas valambitioner, valde TT att inte nämna att terrorgruppens anspråk på rätten att delta i valet saknar lagliga grunder.

Anders H Pers, ledamot i TT:s styrelse 1985–96 och ordförande 1990–96 skiriver i dagens Aftobladet en debattartikel ”Gaza – eldprov för medierna” där han kritiserar TT:s ensidiga Israel-rapportering:

Tv och de stora tidningarna har egna experter i Jerusalem, och DN:s Lotta Schüllerqvist berättade i onsdags för ett fullsatt Konserthus att jobbet inte är lätt. Men för de allra flesta som läser tidningar är TT den viktigaste nyhetskällan. Landsortstidningarna har inte råd att hålla sig med specialister som kan genomskåda glidningar och komplettera ensidiga TT-texter med egen sakkunskap och egna kontakter. Därför är TT:s främsta uppgift att skriva så opartiskt och klargörande att nattredaktörer från Norrbotten till Skåne kan lita på texterna och med gott journalistiskt samvete skicka dem vidare till läsarna.

TT har inte alltid klarat det provet. TT har fått kritik för att skriva ensidigt och glidande, förvrida telegram från nyhetsbyråer som TT samarbetar med. Det finns bloggar som kritiserar TT. Ibland har TT gett kritikerna rätt. En lundensare som heter David Lecerof skickade i juli ett kritiskt e-brev till TT:s styrelse om TT:s hantering av Israel-nyheter. Men han har inte fått något svar ännu.
TT:s styrelse består av redaktörer och direktörer från Aftonbladet, Bonniers, Sydsvenskan, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten, Upsala Nya Tidning och Gefle Dagblad. Styrelsen ansvarar för verksamheten, produkten. De närmaste veckorna har den styrelsen särskilt goda skäl att bevaka TT:s rapportering från Mellanöstern. För vår skull som fortfarande prenumererar och hoppas att sanningen inte ska offras.

Läs hela artikeln på Aftonbladets webbsida.

TT läser folkrätten som fan läser Bibeln. Komplicerade och kontroversiella folkrättsliga frågor omvandlas i TT:s regi till enkla och entydiga, avvikande meningar kan inte ens komma på tal. En av sådana frågor är judiska orter på Västbanken och Gazaremsan. TT påstår att sådana samhällen ”internationellt betraktas som illegala” samtidigt som folkrättsliga argument som stödjer judarnas rätt att bo i sina hemorter inte redovisas och ersättas med spekulationer om religiösa fanatismen som driftskraft:

Enligt de flesta bosättare och deras sympatisörer har Gud gett judarna rätten att befolka Gazaremsan. Internationellt betraktas bosättningarna som illegala samhällen upprättade på palestinsk mark.

I själva verket är större delen av judiska bosättare är sekulära eller måttligt religiösa och inte blandar Gud in i politiken. Judarnas rätt att bo i sina hemorter på Västbanken och Gaza stöds först och främst av följande folkrättsliga argument:

1. En del judiska orter står på mark som på lagligt sätt köptes av sionistiska organisationer eller filantroper.



2. Så länge inte finns någon statlig suveränitet på Västbanken och Gaza, får varken israeler eller palestinier förändra bestämmelser av det brittiska mandatet. Bestämmelserna säger att man får bygga bosättningar på marken som inte brukas.



3. Även om frågan om huruvida bosättningarna uppstod på ett lagligt sätt är kontroversiell, betyder de inte att det kan påverka judiska orters existensberättigande. Om sådan logik hade funnits i folkrätten, skulle den först och främst drabba araber som i stor skala invandrade i Palestina under mandatperiodens tid. Arabisk invandring stred mot mandatbestämmelserna som stiftades av Nationernas Förbund. Men ingen ser araberna som ”olagliga” för att olaglig invandring inte förutsätter per automatik att vistelsen är också olaglig.

Det finns många exempel på att judiska bosättningar inte betraktas ”internationellt” som olagliga. Till exempel den 14 april 2004 uttalade George Bush sitt stöd till Israels rätt att behålla stora befolkningscentra på Västbanken. Och så sent som den 9 augusti refererade chefen för Mellanösternforum Daniel Pieps till judiska bosättningar som ”lagliga hem”.

Visst finns det även politiker som tolkar folkrätten på ett annat sätt. Det finns en hel del kontrovers i frågan. Anständiga nyhetsbyråer redovisar i sådana falla alla argumenten. TT valde dock att framföra bara ena sidans åsikter – och förlöjliga den andra sidan.

I dagens TT-telegram som handlar om kidnappningar i Gaza som ledde till att Internationella rödakorskommittén (ICRC) har inställt all fältverksamhet, understryks några gånger att det är palestinska ”privatpersoner” som brukar kidnappa utlänningar:

Allt oftare bortrövas utlänningar i området av privatpersoner som vill ge eftertryck åt sina krav i ena eller andra riktningen.
…
Många internationella hjälparbetare har gripits av palestinska privatpersoner på senare tid.

Telegrammet signerat TT-Reuters, därför är det intressant att kontrollera vad som står i det originella Reuter-telegrammet. Några ”privatpersoner” nämns inte. Däremot står det:

On Monday, armed Palestinians cut off a U.N. vehicle and kidnapped three workers, including a Swiss national and a Briton.

Gun battles ensued between police and the gunmen, members of the dominant Fatah movement. The hostages were freed unharmed within minutes but two civilians were wounded in the fighting, medical officials said.

TT nämnde också måndagens kidnappning, men strök referenserna till al-Fatah. I stället hittade de på alldeles egna referenser till ospecificerad ”politisk grupp” och ”privatpersoner”.

Nyhetsbyrån TT använder uttrycket ”intensiva mobbningsfasen” för att beskriva perioden då korruptionen inom FN:s olja mot mat-program avslöjades:

Programmet gjorde paus under den mest intensiva mobbningsfasen under Irakkriget 2003 och avslutades i november samma år.

De som följer TT:s propagandistiska rapportering kan väl förstå TT-journalisternas irritation över att uppgifterna om hur Saddam Hussein utnyttjade programmet för att köpa korrumperade politiker äntligen kommit fram.

Utan att kunna avfärda kritiken med sakliga argument, använder TT starka, emotionellt färjade ord för att ifrågasätta kritikens trovärdighet.

UPPDATERING: globaljuggler meddelar:

Klockan 10.38 idag skickar TT ett rättningstelegram där texten är utbytt mot:

"Programmet gjorde paus under den mest intensiva bombningarna under Irakkriget 2003 och avslutades i november samma år."

Rättelsen kan tyda på att det handlar om stavningsfel och inte politisk manipulation.


UPPDATERING: globaljuggler tipsar igen att ”mobbningsfasen” är tillbacka i telegrammets kvällsversion (se t ex här och här).